måndag 11 november 2013

Mary, spöket och redan genom natten av Roddy Doyle

Marys bästa kompis har precis flyttat och mormor ligger på sjukhuset och har inte långt kvar att leva.  Storebröderna har börjat bli så stora att de inte längre går att prata med, de låter konstigt och förstår inte. Inget är särskilt roligt med andra ord.

Så träffar Mary en kvinna utanför huset på vägen hem från skolan. En kvinna som inte är gammal men som känns gammeldags, prata gammalt och har kläder som hämtade ur en historiebok. Kvinnan frågar hur det är med Marys mormor och presenterar sig själv som Tansey.

När Mary berättar för mamma att de fått en ny trevlig granne som gjort henne glad. En granne vid namn Tansey Då blir mamma helt vit i ansiktet. Ett ovanligt namn, ett namn som hennes mormor hade. En mormor hon aldrig träffat eftersom hon dog när egna dottern (Marys mormor) bara var tre år.

Tansey är mycket riktigt ett spöke. Ett spöke som inte kunnat lämna jorden för hon ville se hur det skulle gå för sin dotter. Nu först visar hon sig för att kunna berätta om att döden inte är farlig. Men ett spöke kan inte bara kliva in på ett sjukhus utan hon behöver hjälp av Mary och Marys mamma.

En mysig och fin berättelse om familj och kärlek. Inte på något sätt en otäck spökhistoria. Tycker mycket om färgsättningen på omslaget! Relationen mellan Mary och hennes mormor är så fin och gör boken sorglig. Gillar deras hälsningsfraser som de haft sedan Mary var fem och mormor läste Rödluvan för henne. "Vilka stora tänder du har mormor".

Att boken dessutom har samma känsla som en av mina gamla favoritfilmer Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke med Winona Ryder gör ju inte boken sämre. Men jag stör mig på Mary och hennes mamma ständiga kommentarer om att Mary är inte var eller ska var så uppnosig. En fin högläsningsbok hemma (inte i skolan) för alla men kanske extra när man har döden nära och behöver prata om den.

/Paula



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar