tisdag 17 september 2013

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates

Jag tycker om böcker med långa titlar. Tyckte massor om Joyce Carol Oates Efter kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg. I hennes nya ungdomsbok har en ny katastrof inträffat. En bästa vän, Tink, en ny spännande vän har tagit livet av sig. Kvar finns vännerna som inte förstår. Vännerna som alla fick samma sms från Tink

"Hej allihop! Vi ses nog inte på ett tag. Älskar er men känner mig lite utbränd. Spelar roll. Tink"

Sista året på Quaker heights day school i New York börjar för vännerna som är kvar, Merissa, Hanna, Chole och Nadia. Den innersta kretsen av Tink AB. Vid lunchen i skolan lämnar de fortfarande en tom stol åt henne. En stol ingen annan får sitta på.

Tjejerna i Tink AB tog emot Tink när hon kom som ny till skolan. Blev hennes vän. Men på Tinks egna villkor "Jag vill gärna vara din vän - men bara om du lovar att aldrig, aldrig räkna med mig." Ett hårt sätt att börja en vänskap på. Jag förstår aldrig riktigt Tinks förtrollande grej vad det är som gör att alla dras till henne. För det måste ju vara något mer än hennes tidigare karriär som barnsskådespelare eller mamman som skådespelare i såpor?

Mitt favorit Tink citat "Det finns ingenting som gör mig så arg som när någon säger åt mig vad jag ska göra. Till och med när jag vill göra det." Precis så är det ju, jag hatar när någon ber mig göra något som jag redan varit på väg att göra. Så frustrerande ju.

Merissa och Nadia är vännerna läsaren kommer närmast i boken. Två vilsna tonårstjejer som vill få sina pappor att älska de. Två själviska pappor som inte har tid för sina döttrar. Merissa som gör allt för att vara perfekt så att pappa ska älska henne och stanna hos henne och mamma. Men Merissa med en hemlighet en vass kniv gömd i badrumsskåpet ... Nadia som alltid är gladast, Tink sa till henne att inte le så mycket. Nadia kär i naturkunskapsläraren, en styvmor som bara är tio år äldre, en försvunnen mamma och en pappa som inte tycker om att ha en dotter som börja bli vuxen.

Jag gillar Merissa och Nadia. Men jag hade hoppats på att slukas upp mer av denna boken än jag gjorde. Intressantast och det jag kanske gillar mest är egentligen en liten detalj i sammanhanget. Merissa tackar nej till rollen som Elizabeth Bennet i skolpjäsen för att hon inte kan respektera karaktären på det sätt som hon borde. När hon försvarar sitt avhopp för pappa låter det så här "Och jag avskyr Jane Austen. Jag är den enda person någonsin - i alla fall den enda kvinnan - som inte gillar henne." Är det så? Undrar hur Joyce Carol Oates ställer sig till Jane Austen?

/Paula


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar