Tom och den blå fågeln av Susanna Nissinen

Toms mamma och pappa har fått nya "finare" jobb i Stockholm så de har sålt gården på landet och flyttat till storstan. Tom gillar det inte alls! Han vägrar anpassa sig, gå klädd i gummistövlar och ladugårdsjacka. Vägrar packa upp sina saker i nya rummet i lägenheten. Barnen i skolan är inte elaka mot honom de ser honom inte. Mamma och pappa bara jobbar och är så nöjda med att vara i Stockholm. De har bytt ut nästan alla möbler och sina garderober. Hemskt hemskt hemskaste tycker Tom om sitt nya liv.

Men en dag i tunnelbanan händer det något. Han får syn på en väldigt liten skäggig man. En vätte! En vätte som bara Tom kan se. Tom och vätten Beleby Barr blir vänner. Toms enda vän. När Tom får veta att Beleby är fången i tunnelbanan att han inte kan ta sig där ifrån. För hon den onda ... Då gör Tom det enda rätta bestämmer sig för att rädda sin nya enda och bästa vän. Men han var inte riktigt beredd på att det skulle bli så skrämmande ... 

I boken får man också följa andra magiska varelser som spionerar på Tom. De har hört om en pojke som precis flyttat till staden. En pojke som kan se de. Människor ska inte kunna se magiska varelser, de är på tok för kort tid på jorden för att det ska vara lönt att visa sig för en människa. 

Tom och hans gummistövlar får mig att tänka på finaste Anon i bästa du & du & du. Har på känn att Tom och den blå fågeln är en alldeles underbar högläsningsbok. Saga, ensamhet, spänning, vänskap, ny plats massa saker att prata om efter läsning helt enkelt.

/Paula