lördag 9 februari 2013

jag, En av David Levithan

Jag minns när jag precis börjat jobba som skolbibliotekarie. En fredags eftermiddag hade vi ett skolbibliotekariemöte på en av kommunens högstadieskolor. Där på en boksnurra stod en bok som fångade mitt intresse Ibland bara måste man. Jag lånade hem boken och plöjde den samma eftermiddag/kväll. Minns det jätte tydligt fast det är flera år sedan (minst fem). Jag blev helt underbart bubbellycklig av att få befinna mig i Pauls värld.

Detta var mitt första möte med David Levithan. Sedan dess har jag med väldig nyfikenhet följt och läst alla böcker han givit ut. Gillar hans världar, bokvännerna han presenterar mig för och att de så ofta är fantastiska bokhandlar.

Nu precis släpptes Levithans nya bok jag, En på svenska. Den fick ligga å vänta på mig några veckor eftersom jag började nytt jobb. Men nu börjar jag känna mig lite hemma på jobbet och förra helgen kände jag mig redo för att uppslukas boken.

Vilken berättelse. Vilket liv. Vilken bokvän. En är sexton år en egen individ men utan en egen kropp. Varje dag i hela Ens liv har hen vaknat upp i en ny kropp varje morgon. Har anpassat sig och vant sig vid att det är så. Förstått att det inte är så för alla men funnit sig i det för att det inte funnits några val. Levt lånekroppens liv så gott det bara går utan att någon märkt vad som hänt. Men så en morgon när En finns i en killes kropp vid namn Justin så blir En upp över öronen förälskad i Justins flickvän Rhiannon. En förstår att Justin inte är särskilt snäll mot henne och gör sitt bästa för att hon ska få en underbar dag.
Nästa dag vaknar En upp och tänker fortfarande på Rhiannon. Hur ska En göra för att komma henne nära igen? Om En kommer henne nära hur ska hen få Rhiannon att förstå vad En är?

Jag gillar verkligen beskrivningen om hur det är att leva i andra människors kroppar. Att inte veta vart man vaknar. Men hur man en dag bara vill bli sedd för den man är och inte för all yta. Det är inte en ny Ibland bara måste man men det är ett otroligt spännande tankeexpriment och framförallt sluttet är väldigt väldigt bra.

/Paula

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar